Vi får sova, igen

Äntligen är de jobbiga nätterna över. Tog över en vecka för Alice att sluta vakna på nätterna. Nu är vi tillbaka på att sova hela nätterna men hon vaknar fortfarande lika tidigt dock! 

Idag och några dagar framöver är jag ledig, ska bli så skönt att få vara lite med familjen, äta gott och sova när man vill. Vi började ledigheten med att åka till Carro och Tyra för att dricka kaffe och äta kakor, majskrokar och russin blev det till tjejerna. Sedan åkte jag hem och åt lunch med Emil. Nu sover Emil och jag leker med Alice. Har köpt så fina kläder till min donna som ska visas upp vid något tillfälle. Just nu känns det bara som att jag går på autopilot eftersom jag har jobbat mer än vad jag har varit hemma, men snart kommer jag vara hemma mera igen och det känns så skönt. Imorgon är det nyår och vi har inga planer än så länge, Emils mamma vill att vi ska komma över dit men jag har inte hunnit prata med Emils föräldrar om det och på Emil lät de som att han bara ville vara hemma när vi pratade om det i veckan. Kan vara rätt skönt att bara vara familjen och någon vän om vi har någon som vill komma över. Nu ska jag leka med terror, hon har noll stopp på sin energi just nu och vi har väldigt svårt att aktivera henne i hennes nivå så fort hon är vaken och hon blir lätt frustrerad på oss för att vi inte hänger med. 

Här har vi terror på julafton som spenderades hos hennes farmor! 

Ska inte barn sova?

Jobb jobb och ännu mer jobb! 
En sliten Emil fick ta över Alice imorse då jag var tvungen att åka till jobbet. Igår när jag kom hem från jobbet var Alice nattad och jag beställde hem en pizza, så vaknar hon.. Och somnar inte förrän kvart i ett - och vaknar klockan 7!!! Sover inte den där donnan längre? För det gör inte jag känns det som. Men snart är julen över och då blir det lugnt igen. Julen är den roligaste årtiden att jobba på men det ingår ju sömn mellan passen då också. Vilken inte jag har fått. Gått och lagt mig försent och vaknat för tidigt. Idag ska Emil och Alice hämta mig på jobbet då Emil ska köra hem Gabbe i eftermiddag. Blir skönt att åka bil hem på 45min istället för tunnelbana och buss på 1,5h. 
Kom och shoppa vet jag! 

Skuldkänslor och allt där till

Man är inte mer än människa är något man får upp i huvudet allt mer när man får barn. Det är något alla föräldrar borde ha i tankarna också, ibland är ens barn sjuk, ramlar och slår sig eller bara allmänt nerstämd. Ibland är det en själv som förälder som inte har tillräckligt mycket uppsikt heller.. Vilket hände imorse. Jag och Emil höll inte koll på Alice och rätt som det var så åkte hon ned med ansiktet före ner på golvet från sängen när hon kröp runt. Jag satte hjärtat i halsen och tog upp en skrikande Alice. Sängen är cirka 30cm hög så det var inte värsta fallet, men Emil får hålla koll på henne under dagen så hon inte spyr eller är sig olik. Då får vi åka in med henne. Men jag sitter nu på bussen på väg mot jobbet och känner mig bara så himla orolig trots att det låg en hög med kläder precis där hon ramla ned så hon nuddade inte golvet heller som tur är. Men ändå, hur kan jag som mamma titta bort en mikro sekund och då ramlar hon. Jag kommer ju aldrig mer lämna henne i sängen iallafall och läxa lärd. Jag borde ha tänkt steget längre men det gjorde jag inte. Hon fick en majskrok och lite vatten så blev hon glad inom 2 minuter. Men ändå. Hur.klantig.får.man.vara! Blir arg på mig själv men det kan hända vilken förälder som helst, och idag hände det mig. Skuldkänslorna sköljer över mig idag alltså. För allt möjligt, att jag jobbar, att jag lät henne vara själv, för att jag faktiskt gillar tiden när jag är på jobbet och allt som hör till. För när jag kommer hem då så har jag så mycket energi och glädje att smitta ner på min unge och hon själv älskar glada mamma mycket mer (vilket är en självklarhet). Jag vet att hon har det så bra med sin pappa och han uppskattar tiden som tusan, men ändå äter skuldkänslorna mig inifrån och ut. 
1