Skuldkänslor och allt där till

Man är inte mer än människa är något man får upp i huvudet allt mer när man får barn. Det är något alla föräldrar borde ha i tankarna också, ibland är ens barn sjuk, ramlar och slår sig eller bara allmänt nerstämd. Ibland är det en själv som förälder som inte har tillräckligt mycket uppsikt heller.. Vilket hände imorse. Jag och Emil höll inte koll på Alice och rätt som det var så åkte hon ned med ansiktet före ner på golvet från sängen när hon kröp runt. Jag satte hjärtat i halsen och tog upp en skrikande Alice. Sängen är cirka 30cm hög så det var inte värsta fallet, men Emil får hålla koll på henne under dagen så hon inte spyr eller är sig olik. Då får vi åka in med henne. Men jag sitter nu på bussen på väg mot jobbet och känner mig bara så himla orolig trots att det låg en hög med kläder precis där hon ramla ned så hon nuddade inte golvet heller som tur är. Men ändå, hur kan jag som mamma titta bort en mikro sekund och då ramlar hon. Jag kommer ju aldrig mer lämna henne i sängen iallafall och läxa lärd. Jag borde ha tänkt steget längre men det gjorde jag inte. Hon fick en majskrok och lite vatten så blev hon glad inom 2 minuter. Men ändå. Hur.klantig.får.man.vara! Blir arg på mig själv men det kan hända vilken förälder som helst, och idag hände det mig. Skuldkänslorna sköljer över mig idag alltså. För allt möjligt, att jag jobbar, att jag lät henne vara själv, för att jag faktiskt gillar tiden när jag är på jobbet och allt som hör till. För när jag kommer hem då så har jag så mycket energi och glädje att smitta ner på min unge och hon själv älskar glada mamma mycket mer (vilket är en självklarhet). Jag vet att hon har det så bra med sin pappa och han uppskattar tiden som tusan, men ändå äter skuldkänslorna mig inifrån och ut. 
1
Yanelle

Du är en grym mamma hursom Elin!
Lite otur har alla. Det gör det inte till ditt fel hur som helst. Loveu