Att älska tills man spricker
Jag nattar Alice nästan varje gång hon ska nattas, ibland så gör Emil det om han vill eller om jag känner att det varit lite för många "jobbiga" nattningar på rad men för mestadels nattar jag. Så ikväll nattade jag henne i vanlig ordning, hon dricker välling, stoppar i nappen, håller om nallen - så ligger hon bara och stirrar på mig. Bara det att jag låtsas sover då hon oftast brukar blunda tidigare då, men så tittar jag upp, då ligger hon och stirrar på mig, ler pyttelite sådär så att det bara är mungiporna som flyttar sig minimalt, men hon ler i hennes ögon, och det glittrar om henne. Hon är så vacker med hennes stora ögon och lilla näsa och läppar så fjuttiga. För att få henne att somna fick jag hålla om henne och klappa henne om ryggen, då somnade hon på mindre än 30 sekunder.
Jag bara känner att även fast det var helt tyst i rummet och hon bara stirrade på mig så kände jag mig så otroligt uppskattad och älskad av en sådan liten människa som inte kan säga något. Jag kände hur jag egentligen ville krama henne tills hon spricker men självklart gjorde jag inte det, men just hennes blick och ansikte sa verkligen mer än vad ord kan göra och jag är så himla kär i min egna unge. OJ vad hon får en att må bra, det bästa är att hon är min. Detta var alltså en bra nattning, en väldigt bra och behövlig nattning.
Jag bara känner att även fast det var helt tyst i rummet och hon bara stirrade på mig så kände jag mig så otroligt uppskattad och älskad av en sådan liten människa som inte kan säga något. Jag kände hur jag egentligen ville krama henne tills hon spricker men självklart gjorde jag inte det, men just hennes blick och ansikte sa verkligen mer än vad ord kan göra och jag är så himla kär i min egna unge. OJ vad hon får en att må bra, det bästa är att hon är min. Detta var alltså en bra nattning, en väldigt bra och behövlig nattning.