Förlossningsberättelse
Så, nu kör vi, förlossningsberättelse. Jag har tiden nu när Alice ligger och sover.
Jag vaknade klockan 3 på natten på fredagen, hade jätte ont, det kändes som att någon greppade tag i mina äggstockar och vred dom runt och runt och runt. De kom bara var 8:onde minut men vid klockan 6 på morgonen började de komma var fjärde minut så vi vaknade, städade undan lite hemma och åkte förbi donken och köpte frukost sedan åkte vi in och kollade hur mycket vi var öppna. Tappen var det 1,5 cm kvar på och jag var öppen 1cm. De föreslog att vi skulle sätta oss på ett cafe på söder och komma tillbaka på eftermiddagen. Försök att hitta ett cafe på söder klockan 7 på morgonen dagen efter valborg. Nej. Vi åkte hem och köpte alvedon och la oss i soffan.
Jag vaknade klockan 3 på natten på fredagen, hade jätte ont, det kändes som att någon greppade tag i mina äggstockar och vred dom runt och runt och runt. De kom bara var 8:onde minut men vid klockan 6 på morgonen började de komma var fjärde minut så vi vaknade, städade undan lite hemma och åkte förbi donken och köpte frukost sedan åkte vi in och kollade hur mycket vi var öppna. Tappen var det 1,5 cm kvar på och jag var öppen 1cm. De föreslog att vi skulle sätta oss på ett cafe på söder och komma tillbaka på eftermiddagen. Försök att hitta ett cafe på söder klockan 7 på morgonen dagen efter valborg. Nej. Vi åkte hem och köpte alvedon och la oss i soffan.
Då kunde jag sova en halvtimme ungefär. Men sen blev de värre och värre och jag trodde jag hade haft ont på morgonen, detta var så himla mycket värre. Jag höll ut till klockan 15.30 sen gick de inte längre, jag behövde något mer än alvedon för mina värkar.
Klockan 16.15 blev vi inskrivna, tappen hade öppnat sig ännu mera och var bara en halv centimeter ifrån att försvinna och jag var öppen 3cm. Jag tänkte att jag skulle stå ut så länge som möjligt utan någon smärtlindring men två timmar efter vi kom in gick det inte längre. Testade först med TNS, det är som plåster med slangar som skickar ut stötar när man har värken. Det funkade inte, då testade vi akupunktur, de funkade inte heller. En av nålarna fastnade även mellan ögonbrynen på mig och försvann inte förrän två timmar innan hon kom. Jag såg ut som en unicorn i 4timmar.. kul. Emil skrattade iallafall.
Klockan 19 bad jag (läs skrek jag) efter epidural, där emellan hade jag även fått lustgas men hela rummet snurrade och jag fick som en hög känsla i kroppen (antar att det känns så att vara hög). Jag gillade inte att tappa kontrollen iallafall. Hur som helst, narkosläkaren var självklart upptagen och kom inte förrän klockan 19.55, och han stack mig i ryggen 3 gånger innan vi hittade rätt. 10 minuter efter att han hade skjutit in första dosen av epiduralen så började det värka, och herre min gud vad jag avgudar epidural. Tack tack tack för att du finns. Den var räddningen i min förlossning. De sätter även in en pump så jag själv kan fylla på epiduralen när den börjar gå ur, man kan dock ej överanvända den. Jag får även dropp i armen för att det är sjukt svårt att få i sig vätska, och helt seriöst.. man väljer att inte dricka heller för jag ville inte gå upp och kissa. Jag orkade inte och allt gjorde så himla ont.
Dom undersöker mig klockan 20.50 igen, precis innnan nattpersonalen kom. Då var jag öppen 6cm och tappen var helt borta.. Dock har de ju tagit väldigt lång tid, jag har haft värkar i 18timmar vid denna tidpunkt och då bestämmer dom sig för att ta hål så att vattnet går. (dock är de två hinnor med vatten som ska spricka och de tog endast hål på den yttersta). Det gör dom för att påskynda förlossningsarbetet och så att jag öppnar mig snabbare.
Vid denna tidpunkt var jag så bedövad av epiduralen så jag låg och vila, jag var så himla trött och kände att min kropp kommer inte palla det här.
Klockan 21.30 tycker jag att värkarna kommer tillbaka även fast jag trycker på pumpen om och om igen. Epiduralen ska ju kicka in och göra mig sådär bedövad den gjorde första gången. Då märker min nya barnmorska att de har kopplat mig fel, droppet som ska vara inne i handen går in i ryggen och epidrualen går in i handen och rakt ut i blodet. Tio minuter efter att hon upptäckt detta och konstaterar att de är inte så farligt men man vill hålla koll på mig eftersom de kan påvärka hjärtat negativt, så kommer 4 läkare in i rummet. Emil blir jätte rädd och jag känner bara... kom igen, jag vill inte ha ont. Så jag får epiduralen på rätt ställe och sedan blir jag upprullad till intensiven, även kallad NEO. Vid detta tillfälle blir jag av med min nål mellan ögonbrynen, no longer a unicorn.
För att komma upp till NEO så måste vi gå igenom massa korridorer som är stängda, de är helt släkta som ett spökhus, Emil var även tvungen att ha på sig sjukhuskläder, alltså som alla doktorer har på sig. Min snaggade pojke hade på sig hårnät. Så hur ont jag än hade när Emil äntligen kom upp till samma rum som mig, så skrattade jag rätt mycket åt hur han såg ut.
Under hela vistelsen uppe på NEO var barnmorskan med som hade upptäckt att jag hade epidural i handen, jätte skönt och ha henne där och förklara vad dom gör och hur de ser ut. Hon höll koll på barnet och dom läkarna som jobbar på NEO höll koll på mig. De ville sätta in kateter på mig för hygienens skull, men barnmorskan sa nej säkert tre gånger innan dom förstod att jag ska föda om någon timme och kan inte ha någon kateter.
När det är cirka 40minuter kvar innan jag får komma ner till förlossningen igen så börjar jag känna ännu mera tryck nedåt än förut, då undersöker hon mig och säger att jag är öppen 10cm. Det är så mycket man är öppen när man föder. Dock har inte den andra hinnan gått än så det är helt lugnt. Försök och känna dig lugn när du vet att du är öppen 10cm och måste ligga på den stelaste avdelningen på hela sjukhuset i 40minuter till. Jag lyckades vila hur som helst för min kropp sa bara nej. Jag var så himla trött och tittade nästan aldrig. När allt var okej klockan 23.30 så fick jag åka ned igen. Barnmorskan och jag kom överrens om att barnet var tvungen att komma innan 03. Jag kände så för att jag var så otroligt trött och hon kände så för att hon märkte hur trött jag var.
När vi kom tillbaka till avdelningen så fick Emil följa med mig på toa, försök och gå själv när man är öppen 10cm och har ett väldans tryck nedåt. När jag satt på toan så gick nästa hinna, plums sa det och för en millisekund trodde jag att det var ungen som kom, haha hur man nu kan tro det. Jag gick tillbaka till mitt rum och sa att hinnan hade gått, de konstaterade att jag hade rätt. Eftersom jag dock inte hade kissat fick de tappa ut kisset på mig, men i det läget känner man ingenting av det där, de gör inte ens ont och jag känner inte när dom gör det. Nu är klockan 00.15. Klockan 00.40 har jag kryskänsla och jag börjar krysta, när barnmorskan sa "nu ser jag eran bebis, den har jätte mycket hår!!" då svarade jag "hur långt är de kvar tills hon är ute?" och så sa jag att efter tre krystvärkar skulle hon vara ute, och gissa vad.. de var hon. Klockan 00.46 föddes våran flicka på 50cm och 2970gram. Hon föddes tydligen med navelsträngen ett varv runt halsen, något vi inte visste om förrän vi läste journalen.
Emil klippte navelsträngen för att jag tvinga honom.
Efter födelse:
Nu kommer vi till det jobbet då man ska få ut en moderkaka också, jag krystade några gånger men den satt som sten. Så en läkare fick komma in och jag fick andas lustgas och hon tröck på livmodern och sedan fick hon ut den. Mitt huvud i den sekunden snurrade så in i .. ja ni vet. Fick hålla i barnmorskan eller om det var undersköterskan två - tre minuter för att jag kunde inte ligga stilla eller fokusera med blicken. Sedan kom man till det jobbet om att sy mig, de sydde mig jätte länge då jag fått djupa bristningar.
Sedan upptäcker dom att jag har hög feber (klockan är nu 03.49), vilket jag inte känner av själv. 39,3 grader hade jag. De tar massor med prover för att kolla så jag inte fått infektion och sedan får jag alvedon. En halvtimme efter hade febern inte gått ned då får jag antibiotika. Sedan klockan 5 får jag något svimanfall och känner hur rummet snurrar igen och jag har svårt att hålla mig vaken, de sänker ner mitt huvud, tappar kiss på mig igen och ger mig mer antibiotika. Helt ärligt, så tror jag att jag bara var trött och uttorkad. Hade ju inte fått drop sen NEO så hade ingen som helst vätska i min kropp.
Vi fick ett annat rum på förlossningen med två sängar runt klockan 6 på morgonen, då hade vi varit uppe ett bra tag. Sov i fyra timmar sen var vi som utvilade igen. Klockan 13 fick vi komma upp till Södra BB förlossning istället. Där var vi i ett dygn, åt pizza hut, böt blöja, duscha, ammade och sov. Fick även antibiotika tills jag åkte hem. Jätte skönt att komma hem.
Klockan 16.15 blev vi inskrivna, tappen hade öppnat sig ännu mera och var bara en halv centimeter ifrån att försvinna och jag var öppen 3cm. Jag tänkte att jag skulle stå ut så länge som möjligt utan någon smärtlindring men två timmar efter vi kom in gick det inte längre. Testade först med TNS, det är som plåster med slangar som skickar ut stötar när man har värken. Det funkade inte, då testade vi akupunktur, de funkade inte heller. En av nålarna fastnade även mellan ögonbrynen på mig och försvann inte förrän två timmar innan hon kom. Jag såg ut som en unicorn i 4timmar.. kul. Emil skrattade iallafall.
Klockan 19 bad jag (läs skrek jag) efter epidural, där emellan hade jag även fått lustgas men hela rummet snurrade och jag fick som en hög känsla i kroppen (antar att det känns så att vara hög). Jag gillade inte att tappa kontrollen iallafall. Hur som helst, narkosläkaren var självklart upptagen och kom inte förrän klockan 19.55, och han stack mig i ryggen 3 gånger innan vi hittade rätt. 10 minuter efter att han hade skjutit in första dosen av epiduralen så började det värka, och herre min gud vad jag avgudar epidural. Tack tack tack för att du finns. Den var räddningen i min förlossning. De sätter även in en pump så jag själv kan fylla på epiduralen när den börjar gå ur, man kan dock ej överanvända den. Jag får även dropp i armen för att det är sjukt svårt att få i sig vätska, och helt seriöst.. man väljer att inte dricka heller för jag ville inte gå upp och kissa. Jag orkade inte och allt gjorde så himla ont.
Dom undersöker mig klockan 20.50 igen, precis innnan nattpersonalen kom. Då var jag öppen 6cm och tappen var helt borta.. Dock har de ju tagit väldigt lång tid, jag har haft värkar i 18timmar vid denna tidpunkt och då bestämmer dom sig för att ta hål så att vattnet går. (dock är de två hinnor med vatten som ska spricka och de tog endast hål på den yttersta). Det gör dom för att påskynda förlossningsarbetet och så att jag öppnar mig snabbare.
Vid denna tidpunkt var jag så bedövad av epiduralen så jag låg och vila, jag var så himla trött och kände att min kropp kommer inte palla det här.
Klockan 21.30 tycker jag att värkarna kommer tillbaka även fast jag trycker på pumpen om och om igen. Epiduralen ska ju kicka in och göra mig sådär bedövad den gjorde första gången. Då märker min nya barnmorska att de har kopplat mig fel, droppet som ska vara inne i handen går in i ryggen och epidrualen går in i handen och rakt ut i blodet. Tio minuter efter att hon upptäckt detta och konstaterar att de är inte så farligt men man vill hålla koll på mig eftersom de kan påvärka hjärtat negativt, så kommer 4 läkare in i rummet. Emil blir jätte rädd och jag känner bara... kom igen, jag vill inte ha ont. Så jag får epiduralen på rätt ställe och sedan blir jag upprullad till intensiven, även kallad NEO. Vid detta tillfälle blir jag av med min nål mellan ögonbrynen, no longer a unicorn.
För att komma upp till NEO så måste vi gå igenom massa korridorer som är stängda, de är helt släkta som ett spökhus, Emil var även tvungen att ha på sig sjukhuskläder, alltså som alla doktorer har på sig. Min snaggade pojke hade på sig hårnät. Så hur ont jag än hade när Emil äntligen kom upp till samma rum som mig, så skrattade jag rätt mycket åt hur han såg ut.
Under hela vistelsen uppe på NEO var barnmorskan med som hade upptäckt att jag hade epidural i handen, jätte skönt och ha henne där och förklara vad dom gör och hur de ser ut. Hon höll koll på barnet och dom läkarna som jobbar på NEO höll koll på mig. De ville sätta in kateter på mig för hygienens skull, men barnmorskan sa nej säkert tre gånger innan dom förstod att jag ska föda om någon timme och kan inte ha någon kateter.
När det är cirka 40minuter kvar innan jag får komma ner till förlossningen igen så börjar jag känna ännu mera tryck nedåt än förut, då undersöker hon mig och säger att jag är öppen 10cm. Det är så mycket man är öppen när man föder. Dock har inte den andra hinnan gått än så det är helt lugnt. Försök och känna dig lugn när du vet att du är öppen 10cm och måste ligga på den stelaste avdelningen på hela sjukhuset i 40minuter till. Jag lyckades vila hur som helst för min kropp sa bara nej. Jag var så himla trött och tittade nästan aldrig. När allt var okej klockan 23.30 så fick jag åka ned igen. Barnmorskan och jag kom överrens om att barnet var tvungen att komma innan 03. Jag kände så för att jag var så otroligt trött och hon kände så för att hon märkte hur trött jag var.
När vi kom tillbaka till avdelningen så fick Emil följa med mig på toa, försök och gå själv när man är öppen 10cm och har ett väldans tryck nedåt. När jag satt på toan så gick nästa hinna, plums sa det och för en millisekund trodde jag att det var ungen som kom, haha hur man nu kan tro det. Jag gick tillbaka till mitt rum och sa att hinnan hade gått, de konstaterade att jag hade rätt. Eftersom jag dock inte hade kissat fick de tappa ut kisset på mig, men i det läget känner man ingenting av det där, de gör inte ens ont och jag känner inte när dom gör det. Nu är klockan 00.15. Klockan 00.40 har jag kryskänsla och jag börjar krysta, när barnmorskan sa "nu ser jag eran bebis, den har jätte mycket hår!!" då svarade jag "hur långt är de kvar tills hon är ute?" och så sa jag att efter tre krystvärkar skulle hon vara ute, och gissa vad.. de var hon. Klockan 00.46 föddes våran flicka på 50cm och 2970gram. Hon föddes tydligen med navelsträngen ett varv runt halsen, något vi inte visste om förrän vi läste journalen.
Emil klippte navelsträngen för att jag tvinga honom.
Såhär ser man ut efter 22h förlossning.
Efter födelse:
Nu kommer vi till det jobbet då man ska få ut en moderkaka också, jag krystade några gånger men den satt som sten. Så en läkare fick komma in och jag fick andas lustgas och hon tröck på livmodern och sedan fick hon ut den. Mitt huvud i den sekunden snurrade så in i .. ja ni vet. Fick hålla i barnmorskan eller om det var undersköterskan två - tre minuter för att jag kunde inte ligga stilla eller fokusera med blicken. Sedan kom man till det jobbet om att sy mig, de sydde mig jätte länge då jag fått djupa bristningar.
Sedan upptäcker dom att jag har hög feber (klockan är nu 03.49), vilket jag inte känner av själv. 39,3 grader hade jag. De tar massor med prover för att kolla så jag inte fått infektion och sedan får jag alvedon. En halvtimme efter hade febern inte gått ned då får jag antibiotika. Sedan klockan 5 får jag något svimanfall och känner hur rummet snurrar igen och jag har svårt att hålla mig vaken, de sänker ner mitt huvud, tappar kiss på mig igen och ger mig mer antibiotika. Helt ärligt, så tror jag att jag bara var trött och uttorkad. Hade ju inte fått drop sen NEO så hade ingen som helst vätska i min kropp.
Vi fick ett annat rum på förlossningen med två sängar runt klockan 6 på morgonen, då hade vi varit uppe ett bra tag. Sov i fyra timmar sen var vi som utvilade igen. Klockan 13 fick vi komma upp till Södra BB förlossning istället. Där var vi i ett dygn, åt pizza hut, böt blöja, duscha, ammade och sov. Fick även antibiotika tills jag åkte hem. Jätte skönt att komma hem.
Stark som få är du!