Detta med ekonomi & att inte ta vara på föräldrarledighet

.. Detta inlägg är tidsinställt.

Något som jag är ledsen över och kan känna lite "fan" känsla över är att jag aldrig tog vara på tiden som föräldrarledig och vips så var det Emils tur att vara hemma. Jag kände mig stressad hela tiden när jag var hemma, och jag kände mig fast hemma i lägenheten. Tyvärr är detta något känsligt ämne och inte pratas om så mycket, vi föräldrar som känner såhär får oftast skuld för att vi inte "slappnar av" och för att man nästan ger upp och lämnar bort barnet innan föräldrarledigheten är slut. 

Jag ska ta det från början, när jag och Emil plussade i Augusti 2014 så var första tanken "hur?!", det var nästan så att vi hade behövt att gå om skolan för att få ha sexualkunskap och förstå hur barn blev till. Vi var så otroligt paffa eftersom vi knappt hade setts något under sommaren då både Emil och jag hade jobbat så otroligt mycket, jag jobbade på två olika företag och var inte ledig någonting.

Då delade vi på alla kostader rakt av, alltså hade vi hyra på 9000kr så delade vi det i två, och Emil har alltid tjänat mer än mig vilket gjorde att jag hade nästan inga pengar kvar efter mat och hyra plus att vi hade två hundar som vi skämde bort som tusan, och Emil hade kvar rätt mycket pengar. Så när vi blev gravida blev jag extremt rädd, hur ska jag kunna försörja ett barn?! Jag vill spara pengar, vill köpa hus, ta körkort, köpa bil, resa, jag vill äta ute på restauranger och shoppa i massor? Hur ska jag ha råd med att försörja ett barn?! Då var Emil väldigt snabb med att få mig att förstå att vi kommer fortfarande ha råd med allt, det är inga konstigheter. Vi delar på alla räkningar bara och alla pengar som är kvar, så vi gjorde så och då insåg jag att jo, jag kan försörja ett barn med honom. Men jag är fortfarande "rädd" för att bli själv då jag vet att det blir mer knapert för mig än för Emil, men även då så har vi ett gemensamt barn som ska ha det lika bra hos båda föräldrarna. Menar absolut inte att Emil och jag skulle dela på allt om vi skulle göra slut men Emil skulle garanterat göra allt för att underlätta för mig och Alice precis som att jag skulle göra det för honom. 

Jag blev så otroligt stressad under sommaren 2015 när jag var hemma med Alice, dels för att Emil jobbade så himla mycket så jag fick nästan ingen avlastning, dels för att vi hade hundar som liksom undrade varför de bara fick vara inne helt plötsligt och inte alls samma ute dagar som vi haft innan (vi gick ut med dom på kvällarna men kunde inte var ute med dom på de varma dagarna), och dels för att vi bor mitt ute i ingenstans och jag var livrädd för att åka buss med barnvagn när jag ammade då bussarna kör som helvete och jag ville inte blotta mig särskillt mycket, plus att när jag var iväg ville jag bara hem till hundarna igen. Sen blev jag irriterad när jag var hemma för vi hade familjebilen hemma på dagarna men jag hade inget körkort. Så när Alice blev 3månader slutade jag amma mer och mer så började jag med ersättning till henne för att kunna övningsköra så att jag kunde ta körkort. 

Jag var liksom stressad hur jag än gjorde. Jag ville inte sitta fast i en annan människa och 2 hundar i en lägenhet, men jag ville inte åka iväg heller för då fick jag hemlängtan och jag ville bara bli klar med mitt körkort. Så jag tog körkortet och började jobba direkt, jag och Emil jobbade båda två i fem månader innan jag nu har jobbat och Emil endast varit hemma. Emil har haft en mycket lugnare föräldrarledighet och inte kännt all press och så som jag gjorde. Dels för att allt är klart, mitt körkort finns och hundarna har tyvärr gått bort. 

Sen på jobbet kan man ha en kund som har barn så pratar man om det, då frågar de om jag har det, jag svarar ja hon är 1år, då blir dom oftast helt paffa och menar på "oj jag skulle aldrig kunna tänka mig att lämna bort föräldrarledigheten!", nej okej håll det för dig själv för man får det att låta som att jag är en dålig mamma som tycker om att jobba, som tycker om ensamtiden man får på jobbet. Är jag en dålig mamma som jobbar? Är jag en dålig mamma som "låter" pappan vara hemma med barnet? Jag är bara så himla glad att Emil också kände att han ville vara hemma, jag är så himla tacksam för att han bara tog på sig föräldrarledigheten utan att göra värsta saken av det. Varför ska då människor som inte känner mig göra värsta grejen av det? Varför känner jag mig skamsen fast hon bara referar till sig själv?

 Även när jag ser mina vänner som är hemma med barn som bara tar vara på varenda dag, gör de dom känner för dag för dag så känner jag bara fan. Fan att jag inte gjorde det, fan att det inte var jag som var hemma ett år, fan att jag var stressad över att ha ett sparkonto som dessutom inte finns så mycket kvar i haha, fan att jag har har prioriterat helt galet. Jag prioriterar Alice i alla lägen men jag har prioriterat mig själv. Dock är jag väldigt nöjd över att jag prioriterat körkortet, det var så välbehövligt och har underlättat för mig och Alice. 
Jag är även nöjd över att jag släppt mycket kontroll över Alice när vi tex haft barnvakter eller när Emil har henne, för det har gjort henne till en som litar väldigt mycket på andra människor mer än mig och Emil, och jag tror att det underlättar under t.ex inskolning av förskolan. Jag tror att det har gett oss mycket faktiskt, men det hade gett mig själv mindre ångest om jag hade tagit vara mer på tiden. 

Sen att jag alltid fokuserat på bra ekonomi och verkligen velat ha det bästa till Alice säger emot sig själv när jag har sagt upp mig och inte har ett jobb att gå tillbaka till efter semestern. Jätte konstigt och jätte viktigt val i mitt liv. Det handlar också om att släppa kontrollen och lita mycket på Emil och på att mina planer går som de ska gå. 


Förstår inte hur jag kunde tro att mitt liv var komplett utan dig Alice, du är den pusselbiten som jag egentligen har saknat för att få det maximala lyckan i livet. 
 
2
Klara

Det finns ju alltid möjligheten att vara ledig när barnet är lite äldre! Jag tar ut föräldradagar då och då och är tillsammans med mina barn. Förlänger också sommarsemestern med föräldraledigt. Arbetsgivaren är skyldig att bevilja det så länge man anmäler minst två månader innan.

Svar: Ja hade tänkt att vara hemma nästa sommar med henne. Blir perfekt och ta då istället :) vad härligt att man kan spara lite dagar!!
Elin Lindqvist

Elin 21, väntar första barnet

Hej!
Ramlade in här nu och vill bara säga att vi förmodligen också kommer dela upp föräldraledigheten på ett "annorlunda" sätt. Jag pluggar och planen är att jag fortsätter med det även när bebis kommer, så får min sambo vara ledig första tiden. Blir lite pyssel med amning och resor till skolan men tänker att dom får hänga med båda två de dagar jag måste till skolan. Tycker de är härligt att även pappan får vara så delaktig under första året :)

Svar: Åh jag tycker det låter som en underbar plan. Planera inte för mycket innan bebis anländer bara, lätt att bli besviken på att saker kanske inte går som man vill. Men du låter som en otroligt stark tjej med många bollar i luften och som att du har en stöttande partner så jag önskar er verkligen all lycka till! Det är underbart att båda föräldrarna är lika delaktiga <3
Elin Lindqvist